På midsommaraftonen tog jag en tupplur på en dryg timme för att orka hänga på hela kvällen. Gick finfint. Långa promenader på klipporna gjorde den underbara midsommarhelgen komplett.
På söndagen packade vi ihop för att åka hem och se ena dottern spela fotbollsmatch. Tyvärr fick helgen ett fruktansvärt slut. En vän och pappan till flickornas absolut närmaste vänner omkom i en brutal MC- olycka här i närheten. Gårdagskvällen var ledsam, dagen idag har varit fylld av tankar och många funderingar från flickorna. Vi pratade med honom bara timmar innan det hände. Det blev väldigt sent innan någon av oss kunde somna för natten, flickorna i vår säng för extra kramar och trygghet. De skickade sms till sina vänner för att tala om att de tänker på dem och att de finns här för dem.
Det har inte varit helt lätt att fokusera på jobbet och därför tog jag ledigt efter lunch. Flickorna fick följa mig till jobbet idag och hölls sysselsatta som hundvakter. Under hemresan så kom tårarna för dem igen, de har det verkligen jättejobbigt. Inte lust med någonting. Inga kompisar de velat umgås med. Innan vi åkte hemåt var vi på en blomaffär och skickade ett blommogram. Känns skönt att ha gjort något för att visa att vi tänker på dem. Vi kommer att åka till dem men väntar några dagar.
På eftermiddagen åkte vi till mormor och då fick de sina kära kusiner som sällskap. Extrafarmor (kusinernas farmor) har tagit med alla barnen ut på övernattning på en ö i havet ikväll. Kan bli skönt för dem.
Ja, vad ska man säga. Carpe Diem. Fånga Dagen. Ta vara på var dag och varandra. Kramas ofta. I morgon kan det vara för sent. Alla våra tankar går till frun, barnen och övriga familjen och det är svårt att känna någon större glädje just nu. Jag hoppas de kan finna styrka att orka vidare i detta ofattbara. Vila i frid vännen!