Shopping och hårlöshet

Visst är det märkligt att man mår såååå bra av att shoppa? Det spelar nästan ingen roll om det är ett litet nagellack eller en dyr investering, man känner sig lika nöjd med sig själv efteråt.
Varit alldeles ensam på stan idag. Ingen större shopping, men ändå fick jag med mig tre påsar hem... Det är lite tröttsamt, jag blev både andfådd och svettig om huvudet på bara en timmes shoppingrunda, men vilken lycka ändå att få shoppa liiiite :)

Har varit på sjukhuset för andra samtalet med kuratorn. Jätteskönt. Jag känner mig lugn och det har varit många olika saker som behandlats vid våra två träffar. Det hade säkert varit kanon att få prata av sig tidigare, när allt var ett enda kaos, men bättre sent än aldrig. Det blir ännu en träff och sedan får vi se om det räcker för ett tag. Kanske känner jag ett större behov när jag kommit ännu längre in i behandlingen... Vi får se.

Jag har varit ute bland folk med olika huvudbonader. Det har gått jättebra. Både på Umelagun, på stan, på mataffären... Lite automatiskt har jag sneglat och kollat in om folk tittar extra mycket på mig när jag har huvudbonad, men nädå. Det känns inte så, hur skönt som helst! Jag kommer nog att klara av att möta världen rätt bra utan hår :)
Tog fram rakhyveln igår för att ta bort millimeterstubben. Det var tur det, för nu är det riktigt kalt på många ställen på huvudet - onödigt att stubbet hamnat i sängen...

I natt frös jag om huvudet. Sov halvt invirad i täcket. Maken andades mot mig och brrrrr vad jag frös :) Kanske blir mössa på även på natten vissa dagar...

Soliga dag

En härlig solig dag med lagom värme... Jag passade på att smörja in huvudet med solskyddsfaktor 25 och har låtit solen lysa på det vita en liten stund. Tänkte fortsätta så några dagar, så länge det vackra vädret håller i sig. Måste försöka jämna ut skarven.... Ser ut ungefär som att jag har smetat brunkräm i ansiktet och glömt sudda ut kanterna :)
Det blir rätt varmt om huvudet när man vistas i solen, jag har bytt huvudbonad säkert 3 gånger under dagen, ett par gånger gick jag in för att kyla ner mig... Det är en ny upplevelse. Jag som älskar värme.

Måste bara berätta om systersonen, 2 år.... Han var lite brydd igår över att jag hade mössa på mig. Pekade på mössan och sa "av den". Jag tog av mössan och hans ögon blev stora som tefat och han backade bakåt en bit. "På den".... Jag tog på mössan igen. Han tittade, funderade,vad hade hänt med hans moster... "av den".... Jag tog av mössan igen. Så frågade jag om han ville känna på huvudet, han backade igen. Till slut kom lilla handen fram och han vågade stryka på huvudet... "På den"... Han bad mig senare att ta av mössan igen och då brydde han sig inte så mycket längre. Hur underbar är han inte den lille :)

Barnen tycker det är lite tråkigt att vara hemmavid när det är så vackert väder, jag har lovat dem att få bada på Umelagun i morgon. Det är de värda, de är så tålmodiga med mig och hjälper mig med så många saker. Senare ska vi nog åka till stugan någon dag - det är bara så förjordat många träningar som ställer till det. Ingen av barnen är villiga att skippa en enda träning för att ha lugnet vid havet... Tur att det är sista veckan innan sommaruppehållet. De är för härliga våra barn! De vet vad de vill och så får det bli - åtminstone när det gäller sport :) Städning, etc kommer de inte undan... även om de vill annat :))

Käre maken har bara 4 arbetsdagar kvar nu till semester, det är så synd om stackaren som ensam stiger upp på morgonen för att åka och jobba... barnen sover så gott och jag ligger kvar i sängen och myser :)

Då är man skallepär då...

Efter att ha dragit loss hårtussar hela dagen och våndats så bestämde jag mig för att det var lika bra att raka av håret. Maken fick ta fram trimmern och ta bort allt hår. Tankarna som rusat runt i huvudet under dagen har varit jobbiga, nästan gråtfärdig har jag varit. Medan maken klippte rusade tankarna runt... Hur ser jag ut egentligen under allt hår? Är jag alldeles bulig, sned, kommer jag att se förfärlig ut, ja tankarna var många...
Det blev inte så tokigt faktiskt. Vit hårbotten så klart, vilket inte är så jättesnyggt när man är brun i ansiktet. Fast jag kan nog acceptera det här. Vi passade på medan barnen och en kusin var ute, de var förvarnade om att det skulle ske ikväll, men det var väldigt många uttryck i deras ansikten när de kom in och fick se sin mamma i nytt utseende.
Testat peruken och mössorna, sedan tog jag en sjal och knöt runt huvudet - det blev helt ok. Nästa utmaning blir väl att möta andra människor...

Midsommar

Tänk vilken underbar dag vi fick! Strålande sol, varma vindar, midsommarstång, god mat och trevligt sällskap. Mina tankar i början av veckan var att det får bli som det blir, jag kommer nog inte att orka någonting... Så blev det inte. Hela dagen kunde jag vara med, även om jag tog det lugnt och lät andra göra "jobbet" :) Till och med en nubbe till sill-lunchen vågade jag mig på...

Det känns bättre i munnen, maten smakade underbart. Var lite osäker på hur det skulle gå med lök, sill och grillat, och visst sved det lite - men det var det absolut värt!

Känner mig lite märkvärdig... är en kramig person och nu försöker jag tänka på att bara heja på vänner utan närkontakt. Är ju infektionskänslig och vill inte dra på mig baciller i onödan. Det är enkelt när jag vet att personen jag möter vet om min sjukdom, då kan jag bara säga att jag är infektionskänslig, men att bara morsa utan att ta i hand... Hi,hi. Kändes lite kul igår då jag skulle heja på ett gäng ungdomar - man vill ju inte verka märkvärdig eller högfärdig. Handsprit i högsta hugg :)

Håret är på sista refrängen nu. Inte så att det rasade av nu på morgonen, men det följde med en del när jag duschade... Maken tycker att jag inte ska dra ut på det oundvikliga utan ta bort det idag... Får fundera på det lite till. Gruvar...

Idag är en lika fantastisk dag med sol och värme. Känner mig lite trött efter gårdagen, dagen blev lång. Vi åt middag hemma i lugn och ro och sedan gick vi till några vänner för kaffe efter maten.... Vi gick inte hem förrän vid midnatt :) Jättetrevligt och jag är så glad att jag orkat ha en heldag i rörelse - även om jag suttit mycket och tagit det lugnt. Det känns ändå bra att jag vet att det går bort en vecka ungefär och sedan kan jag vara med lite mer.

Sommarvärmen på väg

Så härligt det är att titta på väderprognosen för de kommande dagarna... Hoppas verkligen att det stämmer. Kan vi få en midsommar med både sol och värme i Norrland i år? Det vore ju helt fantastiskt! Fast man vågar nog inte riktigt lita på prognosen förrän man vaknar på midsommaraftons morgon... Tänker lita på morgondagens prognos i alla fall. SOL och VARMT. Hoppas jag orkar vara ute och kan njuta av det.

Har börjat fundera på lite god mat, älskar olika sillsorter och färskpotatis till midsommarlunchen. Barnen vill bara ha korv, korv, korv :)
Måste fundera ut någon god midsommaraftonsmiddag - fast grillat är bara bäst. Hoppas smaklökarna ger mig möjlighet att njuta av gooood mat och kanske något gott i glaset också? Är det bara i tanken energin vänt, eller kommer lite fysisk ork också? Vill baka något gott...

Har varit på vår hälsocentral för första provtagningen idag på morgonen. Man undrar ibland hur folk tänker och resonerar. Undersköterskan som skulle ta mitt prov berättade att hon hade sååå mycket att göra och att det minsann var väldigt tur att jag fick komma dit idag. Hon förklarade att hon bara prioriterar de provtagningar som hälsocentralens läkare beställer och att jag skulle försöka ta mig till sjukhusets kemlabb.... När jag svarade henne att jag inte känner mig säker bakom ratten (yr) och inte gärna sätter mig i en bil och åker flera mil, så sa hon att det var tur för mig att det bara var 1 rör som skulle lämnas, annars hade jag inte fått någon tid när jag bokade förra veckan. Man känner sig inte så välkommen direkt. Visst är väl hälsocentralen en samhällsservice? Jag HÖR ju till hälsocentralen, även om jag fått en diagnos på annat håll...

När jag pratade med dem på onkologmottagningen idag så berättade jag vad som hänt och sköterskan bekräftade att hälsocentralerna gör så ibland... Hälsocentralerna ska inte skicka "oss" till kemlabb heller eftersom de inte gör dessa prover. Blir det problem får jag åka på sjukhuset och onkologmottagningen och göra proverna där på drop-in tider.

Det verkar som att eftermiddagar/kvällar är perioderna då jag har lite mer ork. På förmiddagarna är jag hungrig, darrig, yr och blir andfådd av minsta lilla. I går kväll fick jag äntligen gå på barnens fotbollsmatch. Det var härligt. Man får verkligen kraft av att se barnens iver och engagemang :)

Ibland undrar jag om jag är för försiktig med alla anti-tabletter jag fått... Det är så många olika sorter där det står "vid behov". Har man tex aldrig haft svamp i munnen eller magkatarr så vet man ju inte vilka symptomen är... Påbörjade kuren mot svamp i går, säkert flera dagar för sent eftersom jag har rätt ont i munnen.... Har haft molvärk i magen i flera dagar, har påbörjat kuren mot magkatarr också - eftersom jag fick halsbränna. Kanske hör molvärken i magen till symptomen på magkatarr? Fast jag lär mig säkert signalerna bättre och bättre. Måste fråga vid nästa behandling hur jag ska ta alla mediciner för att det ska funka så bra som möjligt. Lite fundersam blir man ändå, när de på apoteket säger att vissa mediciner motverkar varandra, då vill man ju inte stoppa i sig mer än nödvändigt...

Trött söndag

Idag har jag varit trött hela dagen, tupplur i soffan innan lunch. Kanske var det gårdagens bilutflykt till vännerna som kostat på? Det var i alla fall jättetrevligt, första middagen som var GOD - jag åt med god aptit. Även lite kaffe och efterrätt gick ner. Så härligt att få äta sig mätt igen och att få lite miljöombyte.

Smaklökarna är fortfarande däckade, vilket så klart är trist. Känner fortfarande av darrighet och är lite yr. Jag har en del funderingar på när jag börjar tappa håret. Hur kommer det att kännas? Hur kommer det att bli... många strån på en fläck, kala fläckar, tunnare hår... Har haft mina två jättesköna mössor på mig. Tror de kommer att dominera på mitt huvud framöver. Klarar jag midsommarafton (dag 11) med hår eller har det farit då?

Jag hoppas att jag kommer att känna mig piggare, för det är lite tråkigt att vara så här sänkt. Soffan är fortfarande skönast. Haft syster med familj på besök, de åt middag med oss. Trevligt. Ändå blir jag lite besviken på mig själv när jag blir så trött, måste vila efter maten. Skickade ut barnen för ljudet blev jobbigt. Ändå är alla barn JÄTTESNÄLLA och INTE ETT DUGG JOBBIGA... Jag brukar alltid älska att ha dem omkring mig i vanliga fall.

I morgon måste jag ringa och kolla dag för nästa behandling. Fått kallelse till en onsdag. Känns inte roligt om det blir senare och senare veckodagar, då jag så gärna vill vara lite piggare på helgerna när barnen har sina fotbollsmatcher. Idag är det ju söndag och jag har sedan tisdagen inte varit sugen på att vara ute särskilt mycket. Ett par matcher skulle jag nog kunna orka. Vill ju kunna se fram emot roliga saker...

Lördag

Natten till fredag sov jag gott, vaknade vid 8:30 och var hungrig :)
Lite frukost och mys med tjejerna var ett härligt sätt att börja dagen. Känner mig fortfarande lite ruggig, smått yr, lätt illamående och smaklökarna har flytt sin kos...
Älskade maken jobbar hårt för att serva lilla frugan, även om jag inte gillar någon mat just nu.
Kräm, rostfranska, the, yoghurt, popcorn, spagetti är väl det som gått att få ner.

Gulliga sköterskan Anna, som tog hand om mig vid behandlingen, ringde igår för att höra hur det går för mig. Vilken härlig tjej.

Jag följde maken för att handla igår också. Det gick bra, men jag kände mig lite radiostyrd och försökte fokusera på det som skulle handlas - det blev ingen storhandling, men ett skönt kvitto på att jag är lite piggare nu.

Han försökte läska mig med ett glas vin i går kväll, han fick dricka upp både mitt och sitt eget :)
Det vanligen goda vinet smakade billigt "greklandsblask" enligt mig :))

I morse vaknade jag redan kl 07, efter ännu en härlig natt... Tog sista cortisonkuren och kröp tillbaka ner i sängen till sovande maken. Vid 8:20 var jag sååå hungrig och vi steg upp för frukost. Gott. Jag fick sova en stund på förmiddagen när maken och tjejerna stökade runt. Det var skönt.

Vi ska försöka oss på en utflykt till vänner i eftermiddag, hoppas jag orkar en stund - känns roligt med miljöombyte.

Kan det ha börjat vända nu?

Känns lite bättre idag tror jag, åtminstone en stund nu ikväll. En lång natt med mycket god sömn. Från 23 till 12, med en vaken stund för frukost och mediciner. Välbehövligt. Soffan har hägrat hela dagen.

Just idag har det mest besvärliga varit lukter och huvudvärk. Matos får mig verkligen att må illa... Kräm till lunch och en bit rostat bröd. Middagen (kyckling och ris) fick man och barn äta utan mig, jag hade fullt sjå att hålla för näsan och vistas i annat rum tills dofterna avtagit. Själv fick jag lite micrad spagetti med köttfärssås lite senare, bara några tuggor gick ner.

Om jag försöker lita på proffessionerna så ska jag ta sista illamåendetabletten i morgon bitti och sista cortisonkuren på lördag morgon. Hoppas det stämmer och att jag nu börjar må bättre igen, för det har varit två riktigt tuffa dagar.

Längtar efter att få äta med god aptit, för det är jobbigt att vara hungrig hela tiden.

I morgon ska jag boka tid för blodprovstagning. Det ska mätas vita blodkroppar vid 3 tillfällen, för att se när jag är som lägst och när det vänder uppåt igen. Just nu låter allt som rena grekiskan, men man lär sig hela tiden.

Nu börjar vi smida planer för sommaren, känns skönt att äntligen ha något att se fram emot, även om vi förmodligen inte kan göra en jättelång semestertripp. Snart vet vi på ett ungefär hur detta går till och hur vi kan använda bra dagar på bästa sätt.

Dagen efter

Vilken annorlunda dag det blev idag. Trots min trötthet i går så kunde jag inte somna förrän ca 01 eftersom det pirrade i benen och inga sovställningar var sköna. Jag småslumrade från kl 21. Hela förmiddagen har jag sovit bort, med avbrott för telefon som ringt, frukost, mediciner och någon som ringde på dörren. Vaknade till ordentligt vid 12-tiden. Skönt att ha fått sova...

Har gått omkring och kännt mig ruggig idag, eller gått och gått - snarare legat i soffan :)
Mått tjyvens hela dagen och är lite varm och väldigt rödrosig om ansiktet. Tung i benen och allmänt känt mig som om jag haft feber och influensasymptom. Ingen feber eller influensa dock utan det är nog reaktionen på gårdagens injektioner. Jag känner mig hungrig men har ingen aptit, lukter är jobbiga - kaffe, matos... Liknar ju tidigare graviditetsproblem :)) Har försökt äta lite, men inget smakar gott. Dricker vatten i massor istället, för det går ner utan problem.
Nu är kvällens mediciner intagna, har utökat med magkatarrtabletter också, känner lite halsbränna. Hoppas det vänder i morgon, fast jag räknar med de 4 dagar jag ska äta cortison och antiillamåendetabletterna, det verkar vara en fingervisning om hur man ska må...

Dags att försöka hitta igen John Blund och hoppas på en lång natt utan vakna timmar.

Första behandlingen

Efter en låååång dag på sjukhuset är jag hemma igen. Jag skulle vara på plats kl 08:00 för provtagning, 08:40 läkarbesök, därefter behandling. Lite strul på vägen blev det så de fantastiska sköterskorna i behandlingsrummet fick jobba övertid för min skull...

Kön för att anmäla sig var lång, redan där insåg jag att jag inte skulle få lämna mina prover kl 08... I väntrummet för provtagning var det inte en enda sittplats tillgänglig - så fullt var det. Kl 08:38 kallades jag in för provtagningen. Läkarbesöket gick dock utan större förseningar.
Klockan 09 anmälde jag mig i receptionen för behandlingen, de bad mig komma tillbaka kl 10:30 då mina cellgifter, cortisonsprutor och illamåendesprutor skulle beställas från apoteket. Maken och jag passade på att dricka kaffe och hämta ut alla mediciner som jag ska äta.

Väl tillbaka i behandlingsrummet fick jag först koksaltdropp och sprutor mot illamående och cortisonet. Jag kände obehag och stickningar i närheten av venporten och berättade det. När sköterskan kontrollerade märkte även hon att det blev hårt och rött på området. Hon testade att spruta koksaltlösning flera omgångar och fick samma resultat. Varningsflagg och beställning av akut röntgen för att kontrollera venport och slangar.
Ett avbrott med lunch innan vi fick komma på röntgen kl 13. En mycket trevlig röntgenläkare som pratade och skojade och berättade vad vi båda såg på skärmen underhöll mig under undersökningen. Inga fel hittades, men även han bekräftade att det spände under huden på området när han sprutade in vätska. Promenad tillbaka till onkologen och behandlingsrummet.

Vi fick sitta och vänta, jag med koksaltdropp och en bok medan maken la beslag på "min" tv för fotbollstittande... Inte förrän strax efter kl 15 kom bekräftelsen på att allt var ok från röntgen. Dags för mer illamåendesprutor och cortison och sedan cellgifterna. FEC, tre olika sorter skulle jag ha. Först ett rött dropp (E), därefter en i sprutform (F) och sist ett genomskinligt dropp (C). Allt avslutades med mer illamåendesprutor och cortison. Klockan 17:40 fick vi gå ut från sjukhuset och åka hem. Jag blev rätt yr i början av illamåendesprutan men det gick över ganska snabbt. Lite huvudvärk kom på slutet med sista påsen och då fick jag alvedon för att dämpa smärtan.

Känner mig jättetrött och lite mosig i huvudet nu. Det känns som att jag har mjölksyra i benen. Nu ska jag strax gå och lägga mig tror jag, ska bara ta kvällens mediciner och lägga fram mediciner för morgondagen så jag kan ta dem direkt på morgonen, maken får väcka mig innan han åker på jobbet så jag får dem tidigt.

Besked idag

Efter en sömnlös natt ringde telefonen 07:45 i morse. Det var min läkare. Han bad så mycket om ursäkt att han inte hört av sig som utlovat på fredagen, men han hade fått förhinder. Han hade fått resultatet från datortomografin av binjurarna och allt var ok.
Det blir behandling som planerat i morgon. Tack och lov för det! Trodde aldrig jag skulle se fram emot att få påbörja en lång och jobbig process så mycket som jag gör nu. Det är märkligt hur man anpassar sig. Nu är det bara att börja ladda för morgondagen.
Barnen kommer att vara hemma under morgondagen och sedan åka bort på kvällen. Sonen ska på fotbollscup i Örebro, han är så förväntansfull. Trist att inte kunna följa med honom bara, men säkert nyttigt för oss allihopa - jag har laddat hans mobil med mycket pengar så att han kan höra av sig med matchresultat och lägesrapporter. Flickorna ska ha ett par "mormorochbarnbarnbaraflickordagar". De åker till stugan och myser, 4 kusintjejer och mormor. De kommer att ha det jättemysigt. Kan vara skönt för mig tror jag att få slappna av och gå igenom första omgångens biverkningar utan oroliga barn som undrar hur jag mår.

Helgen har annars varit helt ok. Jag har röjt i matkällaren, planterat ut de blommor som härdats i växthuset och fått umgås med släkt och vänner. Har fått träffa svägerskan och svågern som förlorade sitt lilla barn och det var jätteskönt att få prata med dem och få krama om dem. Vi ses inte så ofta som vi kanske skulle göra i vanliga fall, men det har sina naturliga förklaringar i att de har sin sorg och vi har vår situation. Det gör ingenting, även om jag vet att vi alla önskar att det vore helt annorlunda. Vi vet var vi har varandra ändå, och det är jätteskönt. Det kommer en tid framöver där vi alla kommit i balans och börjar kunna tro på en härlig framtid med bebis och frisk faster.

Lite fotboll har det också blivit, en vinst och en förlust är helgens facit. Vi har så duktiga barn - jag är så stolt över dem! Jag är en galen idrottsförälder som mer än gärna följer mina barn på alla deras strapatser i idrottsvärlden. Hoppas att de är lika glada över min närvaro som jag är över att få ta del av deras iver i sina idrotter. Jag kan aldrig låta bli att engagera mig i matcher utan hojtar och hejar och peppar dem - försöker göra mitt bästa för att inte bara heja på mina barn utan hela laget... Under gårdagens match hojtade jag peppande till en tjej i laget - som gjorde en superlöpning för att göra sig fri, hon blev så snopen att hon stannade och vände sig om och tittade var peppandet kom ifrån :) Tack och lov höll jag tyst tills hon var på väg att byta. Tror det var första gången hon "spelade fotboll" och var riktigt med i matchen, och inte bara stod och tittade på lagkamraterna. Det är härligt att se vad glada barnen blir av att bli sedda och bekräftade, inte bara av tränarna. Det är alltid en härlig stämning bland alla föräldrar i våra lag, alla är lika positiva och peppande - till skillnad från vissa lag barnen möter där föräldrar är arga, svär och terroriserar både spelare och domare. Sådant är alltid lika trist att uppleva.

Fin text

Jag fick en sådan fin text av en mycket god vän som jag vill dela med mig av:

Sann Frid
För länge sedan utlyste kungen i ett land långt borta en tävling.
Den konstnär som kunde måla en tavla som föreställde sann frid, skulle få en riklig belöning.
Under de kommande månaderna strömmade bidragen in.
Efter att länge och väl ha studerat tavlorna, stod valet till sist mellan två olika bidrag.
Den första tavlan var en oerhört vacker bild av ett berg vid en sjö. De höga bergen med sina snöklädda toppar kontrasterade vackert mot den djupblå himlen. Bergen och träden avspeglades kristallklart i den blanka vattenytan i sjön. Kungen tyckte mycket om tavlan men den var inte en självklar vinnare.
Den andra tavlan var helt olik den första. Den föreställde ett brusande vattenfall, där vattnet störtade ner längs en bergsvägg. Himlen täcktes av mörka moln, som gav intrycket av att ett oväder var på väg. Men den som tittade riktigt noga på tavlan upptäckte att alldeles i kanten av de störtande vattenmassorna, på en utskjutande klippa i bergväggen, hade konstnären målat en fågel i sitt bo. Fågeln låg trygg, trots oron runt omkring. "Det här är den vinnande tavlan" sa kungen till sist. "För sann frid är inte frånvaron av storm. Sann frid är att hitta lugnet mitt i stormen"

Äntligen

Strax före lunch idag ringde min läkare från Onkologen. Han undrade om jag hört något från röntgen... Inte ett pip svarade jag. Han bad att få återkomma, han skulle sätta sina sköterskor i jobb... 15 minuter senare ringde han tillbaka.
Det blir datortomografi på fredag eftermiddag. Dessutom ville han att jag skulle komma in kl 15 idag för att träffa honom, för att skriva på för studien. Tiden för att få vara med i studien håller på att rinna ut så det var viktigt att få göra det idag. Ätligen händer det något! Nu gäller det att hålla alla tummar man har och be alla böner man kan för att datortomografin är ok. Vi kom också överens om att han ska ringa på fredag eftermiddag/kväll med resultatet från undersökningen, även om det egentligen ska vara ett besked man lämnar öga mot öga. Det känns bättre för mig att få veta före helgen än att måsta vänta till på måndag och kanske få kullkastat ännu en behandlingsstart.

Läkaren ringde precis och hade fått lottningsresultatet, jag hamnar i behandlingsarm B med 6 behandlingar var 3:e vecka + Herceptin var 3:e vecka under ett år. Han har bokat in mig för behandling på måndag morgon kl 08:40. Detta gäller under förutsättning att fyndet på binjuren är det han tror - ett "abnom".

Väntan

Jaha, så har denna dag förflutit utan ett ljud från "rätt" personer. Står på ständig standby med mobilen eftersom de kan ringa när som helst. Icket ett pip idag ialla fall. Usch vad det är jobbigt nu, med väntan och ovisshet. Bara 3 dagar kvar att spela på för att det ska bli något denna vecka... Undersökningen MÅSTE bli av denna vecka! Vet inte om jag fixar att vänta så mycket länge till. VILL VILL VILL VILL VILL VILL VILL att det ska vara ett falsklarm! Det får räcka nu!

Vill komma igång med cellgiftsbehandlingarna så att jag kan få börja se framåt igen. Det går ju inte att planera ett endaste dugg som det är nu. Någon liten känsla av semester med familjen vill jag ju ha. Vill kunna sätta upp ett datum för något roligt i sommar, om än bara något litet. Som det är nu så är det bara väntan... väntan på någon typ av skiktröntgen, väntan på besked, väntan på att få komma igång med behandling. Allting hänger i luften och det är inte roligt att ha det så. Det är psykisk terror. Skulle vilja gå i ide och inte vakna förrän denna mardröm är över. Eller som min dotter så träffande skrev på en uppgift i skolan: "Om jag kunde trolla så skulle jag trolla bort mammas cancer". Tänk om det kunde få vara så...

Jag har läst på om binjurar idag. Vilken funktion de har och så, man vet ju inte så mycket om kroppens organ. Förstår då läkarens liknelse med struma. Finns viss samhörighet med sköldkörteln som han berättade igår.

Får se om det går bättre att somna ikväll. Inte ens solen som dök upp idag har fått mig på bättre humör. Tycker det är dags att det går bra för mig nu. Det räcker med motgångar.

Bakslag och besvikelse

Som jag har laddat för idag, gruvat för besked från röntgen och inför lottningen av behandlingsgrupp...

Skulle vara på plats kl 14:40 för att ta blodprover och kl 16 var det läkarbesök. Blodprovet gick snabbt och sedan åkte jag och maken iväg en sväng för att slippa stirra på väggarna i över en timme. Så kallades vi in av läkaren... Fy 17 så nervöst, som alltid.
Det visade sig att röntgen av buk och bröstkorg inte var ok. Första läkaren som tittat på bilderna gav klartecken, men den andre hittade en förändring på höger binjure. Satanshelvetesjävlaskit!!!!! Proppen gick ur. Varför måste man vänta en hel vecka på detta! Kunde jag inte fått veta det fortare? Vad händer nu? Vad betyder det fyndet?

Läkaren förklarade att det under hans 30 år aldrig inträffat att man haft spridning i binjurar, det finns heller ingen dokumentation på andra bröstcancerpatienter. Oftast är det så att man har sådana godartade förändringar i binjurarna och han berättade att det händer då och då att man upptäcker det i samband med liknande undersökningar som jag nu gått igenom. Han har träffat på flera patienter som haft förändringar i binjurarna utan att det är något att vara orolig för, men det måste uteslutas att det är något annat. 16-17% har sådana godartade förändringar i binjurarna. Vad hjälper det. Nu har jag panik - igen!
Jag stirrade på min läkare och han svarade mig bara att stirra bäst du vill, jag går inte på utstirrningstekniken. Du måste tro mig, det brukar inte vara något. Eftersom han har stora förhoppningar om att jag ska vara med i forskningsgruppen så måste ändå sådana här fynd utredas vidare.
Han skulle jaga på dem på röntgen så att jag får göra den speciella röntgen snabbt denna vecka så att jag får börja min behandling i början av nästa vecka. Han vill inte sabba skolavslutningarna med att påbörja behandlingen torsdag eller fredag denna vecka.

Så nu väntar ångest och försök till att ladda för nästa vecka och förhoppningsvis behandling då. Proppen har verkligen gått ur nu. Det känns inte alls roligt. Som jag laddat för imorgon, och gruvat för biverkningarna... Nu måste jag genomgå ännu en undersökning och vara orolig för att det finns någon skit i binjuren... Idag känns det verkligen hopplöst. Varför ska det bli så här?

Lugna dagar

Det har varit några lugna dagar nu, inga undersökningar och mycket vila.
Träffat arbetskamraterna och det är lika roligt varje gång, de hade ordnat en jättefin present till mig, jag blev alldeles rörd - fast jag klarade att hålla borta tårarna :)

Det känns bättre och bättre efter operationen, fortfarande sitter bandagen på och det kliar en del... jag vill så gärna klia ordentligt - men det gör jag så klart inte, bara liiiite kliar jag tillbaka.

Jag har hittills sovit bra om nätterna, men nu kommer det ibland nätter när jag inte kan somna eller vaknar efter någon timme och inte kan somna om. Vet inte vad det beror på men det är urtrist. Vänder täcket, vänder kudden... Sneglar på maken som sover så gott. Går upp och dricker vatten. Tur att jag är sjukskriven så att jag kan sova en stund på morgonen eller förmiddagen. Det kanske är för att behandlingsperioden närmar sig med stormsteg, jag gruvar inte för att få cellgifterna, men för biverkningarna. Vet ju inte hur jag kommer att reagera och må. Tror att första gången är mest gruvsam...

Helgen kommer att bli super, familjen utökas tillfälligt med kusiner. De ska bo hos oss och det kommer att bli jättemysigt. Fast känner jag de stora barnen rätt så kommer man väl knappast att se röken av dem - de vill förmodligen bara vara ute, ute, ute med avbrott för mat och nattsömn :)

Konsekvenser

Konsekvensen av min egen dumhet i söndags, förutom utebliven nattsömn och malande tankar, är att min dotter inte får gå på grillkväll med klassen ikväll. Jag vågar inte gå dit. Maken är bortrest och jag vågar mig inte ut själv. Hon säger att det ingenting gör, att hon inte heller vill gå... men jag undrar om jag gör henne väldigt illa som berövar henne detta roliga med klassen? Hon säger att hon hellre vill gå på fotbollsträning - och hon älskar sin fotboll.
Det finns en förälder i klassen som jag litar på och som jag vet skulle skydda mig, skugga mig... Men hon har förhinder och då känner jag att jag inte fixar det. Usch att man ska känna så här. Jag, den sociala... som alltid varit med på allt och som tyckt allt varit roligt.